Jag sitter som en paralyserad senil gammal kärring och funderar vart någonstans jag ska börja. Skolans Mount Everst tornar upp sig framför mig. Jag tittar ut genom fönstret, ser mig själv. En trött person som inte vill något hellre än att lägga sig på soffan och sova bort alla bekymmer. The one million dollar question, ska jag börja klättra på berget eller se uppgiften som omöjlig och ge upp? Fast jag gillar inte att ge upp. Helst säger jag som Hampus " det är bara att bita ihop", men det är fan inte lätt när det känns helt fysikt omöjligt att ens öppna bokenjäveln. Nej, jag är inte glad just nu.
Jag ligger ungefär vadå, 15 sidor efter i matten och provet är imorgon. Det känns bra, stabilt, speciellt när man inte fattar någonting. Kemi provet ska vi inte tala om, helst inte biologi provet som vi fick tillbaka idag heller. Helst inte liksom. Typ aldrig. Tack.
GE MIG EN LITEN GET SOM JAG KAN FÅ KLAPPA OCH KRAMA, SNELA?
This was taken when you visited Ashley, right? It looks like Oregon Landscape. Because the post is in Swedish I didn't know what you wrote about.
SvaraRadera